Mamma brutalt mördad lämnade efter sig nio barn.
När man bor här och jobbar med det vi gör får man ofta stänga av sina känslor. Man får se barn fara illa, barn som blir föräldralösa alldeles för tidigt och döden är alltid närvarande. Att stänga av sina känslor är något man måste göra då och då för att kunna hantera det som händer och för att fortsätta hjälpa människor här. Men i bland går det inte i tordags blev en mamma i grannbyn mördad. Hon blev ihjälslagen och naken släpad ut i skogen där högg mördaren henne med en machete över ansiktet. När man tror att det inte kan bli värre så får jag veta att mördaren var hennes mans och barnens pappas bror. När pappan dog för några år sedan så följer vissa familjer fortfarande gammal tradition och då skall kvinnan bli tillsammans med brodern. Det blev dom och den yngsta barnet är hans dotter (bilden). Hon lämnar efter sig nio barn varav den yngsta är ett år.
Vi åkte till byn den dagen och möttes av 100 tals människor som grät och skrek ut sin sorg. Fyra av mammans barn stod vid kanten av vägen och stirrade ner i marken, jag gick fram och lade min hand om den 12 åriga dottern som brast ut i gråt och fick svårt att andas. Jag fann inga ord och bara stod där med barnen och kände hur mina ögon fylldes av tårar. Enligt sed ska man se den avlidne som ligger i hemmet så familj, släktingar, vänner får ta farväl. Vi gick in i huset och i rummet låg kvinnan med en fillt över sig, jag var oförberedd när fastern lyfter undan filten. Den bilden kommer aldrig försvinna ur mitt huvud och jag fick kämpa för att inte börja gråta. Jag kände att jag har ingen rätt till det. I chock lämnade vi hemmet och tog med oss dom tre minsta barnen till socialkontoret i Mafinga där bad dom oss att ta barnen till barnhemmet medans dom skall utreda om det finns några släktingar som kan ta hand om barnen.
Jag och Linnea sa att vi skulle ta den minsta tjejen och att vi skulle åka tillbaka till byn och fråga en faster om hon har möjlighet att bo med barnen i föräldrahemmet om vi stöttar med mat och andra nödvändigheter. Detta för att hålla ihop syskonskaran för att deras liv inte ska behöva förändras mer än vad det redan gjort. Med tanke på att dom går i skolan i byn vore det bra om dom kan fortsätta med det. Byledningen ska träffas den här veckan då får vi besked om vad som händer de stackars barnen.