Lägesrapport från sjuksängen
Hon har massa spring i benen och börjar bli ordentligt uttråkad i rummet här på sjukhuset. Hon springer och gömmer sig bakom oss så fort sköterskorna eller doktorn kommer in i rummet, hon säger passa dig flera gånger om och hytter ned fingret. Men hon är smart som få, när termometern kommer fram sätter hon den i armhålan, när medicinen skall ges genom dropp sticker hon fram armen där "slangen" skall in med darrande underläpp. Det enda som hon faktiskt har tyckt om var syrgasen, antagligen för att hon kände att den hjälpte henne under de fyra dygnen hon hade på sig den dag och natt. Så den kan hon peka på ibland och be om. Då sätter vi den över munnen på henne ett tag men syrgasen är inte på, för den behöver hon inte längre. Efter några minuter är hon sedan nöjd.
Vår busunge har även hittat ringklockan man ringer till sjuksköterskerna med. Den har hon använt många gånger nu men såfort dom kommer in så springer hon och ställer sig där bakom våra ben igen och hytter med fingret. Kökspersonalen däremot som har röda arbetskläder dom går hon glatt fram till och säger Asante (tack) när det är dags för mat.
Vi är så tacksamma för den vård vi fått här och det värmer i våra hjärtan så mycket stöd vi fått från alla olika håll, så tack! Nu längtar vi tillbaka till Tanzania och barnen 💓
