Vår stora familj
Detta är för de flesta ingen nyhet, jag och min pojkvän väntar vårt första barn, om fyra veckor är det dags.
På ett sätt känns de inte som vårt första för vi har redan 17 afrikanska barn. Kärleken till dom är större än ni någonsin skulle kunna föreställa er. Tills de att jag lämnade Tanzania för en dryg månad sedan så träffade jag dem dagligen. Jag ser dom som mina egna, tröstar dom när dom gråtit, varit på sjukhuset när dom varit sjuka, lekt med dom, bytt oändligt många blöjor på dom små, hjälpt dom med läxor, sjungit för dom tills dom somnat, pratat blommor och bin med våra äldsta tjejer och gett dem all den kärlek jag har.
Barn är precis likadana världen över. Jag träffar andra barn, mina kompisars barn här i Sverige och de som skiljer dom åt är deras förutsättningar i livet, platsen dom är födda på och deras hudfärg, ingenting annat.
Alla barn har rätten att bli älskade, att ha tak över huvudet, en säng att sova i, att äta sig mätta varje dag och framför allt få leka och bara vara barn.
