Historien om Esta Mbena 12 år
Hon var en av dom 14 första barnen som byledningen hade "gett" oss. Hon hade bott hos en fosterfamilj sedan födseln då hennes mamma var gravt utveckligstörd. Ingen vet hur mamman blivit gravid men troligen blev hon våldtagen och pappan har aldrig funnits med i bilden.
Jag minns dagen vi åkte för att hämta henne. Vi åkte hem till de lilla lerhus där hon bodde tillsammans med fosterfamiljen och första gången jag såg Esta stod hon utanför huset och grät tysta tårar medans hon gömde sitt ansikte i händerna. Mamman och pappan i familjen bjöd in oss i huset där vi trängde ihop oss runt elden för att äta tillsammans med deras biologiska barn. Esta kom aldrig in och jag minns hur hemsk jag kände mig för att vi skulle ta henne från hennes familj. Då påminde jag mig själv om att byledningen har bestämt detta av en anledning.
Hon åkte med oss i den trasiga blåvita klänning hon hade på sig, inget mer. Hon satt med sitt huvud nersänkt och svarade knappt på tilltal. Väl framme på barnhemmet fick hon sin klädlåda och vi testa ut kläder och fyllde den, gav henne tandborste och visade henne till hennes nya rum och helt egna säng. Rahema en av våra anställda berättade för oss att Esta grät tårar av lättnad då hon i hemmet hon kom från hade blivit behandlad som en slav. Hon fick inte äta tillsammans med familjen, fick jobba allt för hårt och ofta fick hon sova i skogen då hon inte fick komma in i huset. Det förklarar Estas beteende. Hon var till en början väldigt tillbakadragen, undvek ögonkontakt och jobbade alltid hårt med huvudet nedsänkt. Men sakta men säkert började hon mjukna och man fick se hennes blyga leende allt oftare. Hon har utvecklats mycket sedan hon kom och är en otroligt fin tjej med ett stort hjärta men man bli ständigt påmind om hennes djupa ärr från förr. Men nu är hon trygg och älskad i vår stora familj!
.